|
Svenska djurvänner Vi nordbor och andra indoeuropeiska folk har sedan urminnes tid haft ett särskilt förhållande till djuren. Våra husdjur har ofta behandlats nästan som familjemedlemmar. Alexander den stores häst Bukefalos, Adolf Hitlers hund Blondi och Karl XII:s hund(ar) Pompe är exempel på älskade husdjur som gått till historien. En gammal keltisk saga berättar om hur en trogen hund orättvist blir dödad av sin husse på grund av ett misstag. Denna saga framkallade många tårar när barderna berättade den. Inget annat folkslag har en så stark tradition av att respektera våra fyrbenta vänner. Som ett exempel kan vi konstatera att de flesta andra folkslag än idag använder slaktmetoder som i Norden ansågs inhumana redan för tusen år sedan.
Ändå är det knappast läge att slå oss för bröstet, för även i Sverige tvingas djur till onödigt lidande. Pälsfarmar, plågsamma djurförsök, dålig djurhållning (främst på djuren inom livsmedelsindustrin) etc.
För oss som nationalister är det viktigt att det svenska djurskyddet ska vara så bra det över huvud taget kan vara. Vi vill att vårt land ska vara ett föredöme och att inga djur ska tvingas lida i onödan. Ett stycke historia som nästan fallit i glömska är hur europeiska nationalister under början av 1900-talet drev djurskyddsfrågor som en viktig del av sin politik. Man insåg att djuren, miljön och vi själva är intimt sammanbundna i naturens eviga kretslopp, och att vi som folk är skyldiga att ta hand om vårt land och alla de varelser som ingår i dess vackra natur. Även då vi utnyttjar djur för arbete eller föda, måste vi göra det med respekt.
Vi är ett folk som naturligt bryr oss om miljön och våra fyrbenta vänner. Vi behöver egentligen inte ens förklara varför vi reagerar då vi ser hur djur far illa. Vi behöver inte ge någon rationell motivering till varför det är fel, helt hysteriskt fel, att flå djur levande för pälsens skull eller skära halsen av kor utan bedövning, som man gör på vissa håll i världen. Vi behöver för den delen inte heller lyssna på någon svensk pälshandlare som försöker slå i oss att minkar och rävar faktiskt mår alldeles utmärkt i ståltrådsburar som är i samma storlek som en skokartong. Vi vet att det är fel att behandla djur illa, utan att egentligen behöva någon annan motivation än den där rösten inom oss. Allt vi behöver göra är att bli bättre på att lyssna till den, och engagera oss i det som vi redan vet är rätt. I Tredje riket infördes mycket stränga djurskyddslagar som bland annat reglerade metoderna för både slakt, jakt och fiske. Man var också först i världen med att förbjuda vivisektion (dissekering av levande djur) och med att fridlysa vargen, och upprättade några av världens första naturreservat. Även då svenska naturreservat och djurskyddslagar infördes under 1900-talet motiverades det ofta med nationalistisk retorik.
"Ju mer jag lär känna människor, desto mer tycker jag om hundar" - Adolf Hitler
"Hur kan man finna något nöje i att skjuta ur bakhåll på stackars varelser som betar i utkanten av en skog, oskyldiga, försvarslösa och intet ont anande? Det är verkligen rena mordet." - Heinrich Himmler
"En nations storhet och dess moraliska utveckling kan bedömas genom hur dess djur behandlas." - Mahatma Gandhi
|