Blandade citat från olika personer ur fulmedia.
Kjell-Olof Feldt, handelsminister under de första åren på 1970-talet, tycker att det är märkligt att Guillou inte nämnt något om sina förbindelser med KGB.
- Guillou har varit en moralens väktare över oss alla. Han var alltid den som såg det onda och representerade det goda. Att då umgås med KGB i fem år, det borde han ha vetat att det var ondskans ansikte på något vis.
- Han har överlämnat en promemoria om svensk socialdemokrati och Olof Palme till KGB mitt under det kalla kriget och tagit betalt för det. Jag vill att han offentliggör den promemorian. Det är i högsta grad rimligt, säger Ingvar Carlsson som hoppas på att få veta mer efter Expressens avslöjande.
-Nästa steg är att få reda på, vad han lämnade för uppgifter.
Peter Bratt
Förändrar KGB-avslöjandet din bild av Guillou?
- Det snarare förstärker den.
Vilken bild förstärks?
- Av en hänsynslös människa som ställer sig själv ovanför oss, nån sorts övermänniskomoral.
Leig GW Persson säger att han blev fullständigt tagen på sängen.
- Men jag är inte ensam. Han har tydligen inte sagt ett ord till någon annan heller.
- Jan anade väl att jag hade gått och anmält honom om han berättat. Jag tror att han skäms.
Leif GW Persson konstaterar att det inte står ett ord om åren som KGB-agent i Jan Guillous nyligen utgivna memoarer med underrubriken "Mitt skrivande liv".
- Det hade ju annars varit en väldigt säljande nyhet. Det här måste uppenbarligen vara något som han inte velat prata om.
- Jan har alltid varit barnslig. Han är ju vansinnigt förtjust i sånt där hemliga klubben och ihåliga eken och att lämna meddelanden och sånt. Det måste vara hans livsluft. Han tyckte säkert det var spännande.
- Och sedan skulle han ha ett motiv inför sig själv som skilde honom från vanliga landsförrädare som jobbade åt en totalitär regim, för det var ju faktiskt det han gjorde. Och vad kunde då vara lämpligare än att han minsann skulle avslöja dom allihop med journalistik. Men det gjorde han ju aldrig, säger Leif GW Persson.
- Fem år är en väldigt lång tid. Man kan nog förutsätta att det var fler uppdrag och fler utbetalningar än han vidgått nu. Annars hade man ju lagt ner för länge sedan.
Leif GW Persson säger om Jan Guillous framträdanden i media det senaste dygnet:
- Han beter sig väl ungefär som alla andra som har hittats med brallorna nere, han vidgår saker så länge de inte är allt för drabbande.
Gunnar Ekberg
Gunnar Ekberg skrev tidigare i år boken "De ska ju ändå dö". Där skriver han att Jan Guillou jobbat för KGB, något Guillou då förnekade.
Jag har väntat på den här dagen i 40 år, säger han.
Jag visste att det här skulle komma fram. Arkiven börjar öppnas nu och mer kommer att komma fram, säger Ekberg.
Men jag hade fått indikationer redan innan dess på att Guillou arbetade för KGB. Hans kontakter med Mellanöstern och de metoder han arbetade med fick mig att misstänka det, säger Ekberg
Påståendet förnekades då av Jan Guillou. Författaren och journalisten har bland annat benämnt Ekberg som "en av de minst sanningsenliga människorna som jag har träffat i hela mitt liv, och det vill inte säga lite".
Han använde försvarslinjen att göra sin motståndare icke trovärdig. Men jag har tålamod så jag lät det rinna av mig, säger Ekberg.
Vad tycker du om att Guillou gav information till KGB?
Jag tycker att det placerar honom i samma liga som två herrar med förnamnet Stig. Det kallas för landsförräderi.
KGB behövde inte bara folk som kunde räkna stridsvagnar. De sökte människor som kunde bidra med andra samhällstjänster, kanske placera artiklar i tidningar om till exempel en underrättelsetjänst. Jag menar, om man vill veta vilka som skulle dra nytta av att IB-affären avslöjades så är det bara att se österut, säger Ekberg.
Varför kontaktade de just Jan Guillou tror du?
Han var en lovande ung journalist med rätt ideologi.
Och vad var Guillous motiv, om inte journalistiskt?
Jag tror inte att motivet var pengar, även om 800 kronor på den tiden var en halv månadslön.
Jag tror att motivet dels var politiskt, att störa staten så mycket som möjligt. Man får även komma ihåg att KGB var ytterst skickliga på att rekrytera folk. De lockade, lovade och bekräftade och Jan Guillou drevs nog mycket av självbekräftelsen.
